När klockan ringde i morse var jag trött, inte vanligt nyvaken-trött utan ohemult fullständigt söndertrött. Drack kaffe till frukost, som jag inte brukar göra, i hopp om att jag skulle vakna till innan jag åkte ner till hästarna. Hjälpte föga.
Inte heller att dra in den kyliga vinterluften i lungorna, utfodra hästarna, släppa ut dem, eller mocka boxar hjälpte. Rörde mig i slow motion och gäspade mig igenom arbetet.
Bestämde mig för att gå en sväng med Leo. Det var kallt i morse och DET om något brukar sparka liv i mig… men nä. Vi sölade oss fram på vägen med hängande huvud båda två. Leo var pigg till att börja med men kom snabbt ner i mitt energilösa söltempo.
For hem, duschade och bälgade i mig mer kaffe men blev bara ännu tröttare. Till slut gick jag och lade mig, sömn borde väl åtminstone hjälpa mot trötthet.
2 timmar senare vaknade jag med en minimal förbättring.
Ska slöa bort resten av kvällen och sedan se till att få en riktigt lång natt.
Ogillar den här energilösheten, den gör mig nedstämd.
Två veckor kvar med mediciner… måtte dessa veckor gå fort.
Hur som helst, det var en vacker morgon:
—> Min trötthet speglas i min hästs ögon.
—> Grabbarna firar snart 1 år ihop.
/Maria
ojoj, och än är det ju inte tisdag, är det inte tisdag som i trötthetsdag ;o) hoppas bättre idag ! =)
Men precis… min tanke oxå – öndagar ska ju inte vara komadagar. Men idag har jag varit energisk för två så det har rättat upp sig igen.
/Maria